Jan Henriksson

Hur fick du namnet Uncas?
Jag kom med i 1890 2013 när Arne Wieslander var sekreterare. Jag var då den enda läkaren i klubben och Arne hade uppfattat från sina ungdoms indianböcker att Uncas var ett vanligt namn på deras medicinmän. Därför blev det så.

Vad fick dig att börja spela tennis? Fanns intresset i släkten?
Både pappa Harry och mamma Ing-Marie spelade tennis. När vi bodde i Helsingborg arbetade pappa på Reymersholms AB och de hade en egen grusbana som jag ofta spelade på. Både med mor och far och med kompisar som jag fick tillåtelse att ta dit. Pappa spelade i Helsingborgs TK (HTK) och var kompis med storspelaren Torsten Johansson. Efter en schism i HTK startade Torsten en ny tennisklubb Olympia TC 1957. Jag var då 10 år. Man höll till i nyöppnade Idrottens Hus där det ingick en tennishall med två banor och ett bollrum i källaren. Jag fick nys om detta i skolan där en klasskamrat berättade för mig att han skulle börja spela i Olympia TC. Jag frågade pappa om jag kunde få vara med där och via Torsten kom jag med. Vi hade träning på Söndagskvällar 3 timmar, jag kompletterade det med bollrumsträning några gånger i veckan. Det var lätt eftersom vi bodde ett stenkast från Olympiaområdet. Jag kommer ihåg träningarna på söndagskvällarna. Torsten satt på läktaren, Torstens rullstolsburna danska fru Lise satt alltid med, deras son Toto tränade också där, och pappa satt där. Det är fint att tänka på.

När kom du med i SALK?
Jag tog studenten i Gävle 1966 och började på Karolinska Institutet samma höst. Jag hade träffat Percy Rosberg flera gånger när jag spelade Skolungdomens i SALK och på olika läger och en juniorlandslagsuttagning. Jag minns speciellt ett läger som arrangerades i SALKs tältförsedda banor precis öster om gamla SALK-hallen med det spanska tennisproffset Andres Gimeno, där Percy fungerade som hjälptränare. Så jag gick ner till SALK-hallen någon gång i September 1966 och frågade Percy om jag fick komma med i SALK:s träningar och det gick fint.

Några anekdoter från juniortiden?
Jag har letat i mina gamla tidningsurklipp och min första tävlingsmatch var på en sommartävling på Helsingborgs Pålsjöbanor i Juni 1959. Jag var pojk-klassens yngsta på 12 år och vann första matchen. Glädjen grusades dock snabbt i andra omgången då jag bara fick 2 games mot storlöftet Kenneth Andersson, Ängelholm. Vi flyttade senare det året till Gävle och bruksorten Bomhus, några km utanför stan där Korsnäs-Marmas cellulosaindustrier låg. Här hade jag återigen tur genom att min pappas tjänstebostad låg precis vid en av bolagets grustennisbanor, som jag och en kamrat Gunnar Söderlind fick uppgiften att sköta. Lönen var att vi fick fri tillgång till banan och det blev många träningstimmar där. Jag återvände till Helsingborg och Skåne somrarna 1961 och 1962 för spel tillsammans med Gunnar i Båstad, Havsbadspelen, Ängelholm och Helsingborgs TK:s sommartävlingar på utebanorna i Pålsjö. På Pålsjöbanorna fick vi sova i klubbhuset, mot att vi steg upp 06, när klubbens representationslag kom för sin dagliga löptur. Jag kunde 1962 revanschera mig för förlusten tre år tidigare och vann nu pojkklassen, i finalen mot Ulf Wickström, Ängelholm. Sextiotvå år senare (augusti-2024) träffade jag på Ulf som spelade i Båstads TK:s H75 lag som vi i SALK mötte i H75-slutspelet på Hellasgårdens tennisbanor. Vi hade mycket att tala om. Gefle tennisklubb var mycket livaktig på den tiden och jag spelade så småningom i seniorlaget tillsammans med Torbjörn Fröhlich och Arne Ericson. Båda är nu i 80-årsåldern och fortfarande mycket aktiva i tennis. Arne har varit bosatt i London sedan trettio-års åldern och var den nyckelperson i Queens Club som i hög grad bidrog till det fina utbytet med QC som SLK1890 haft mycket glädje av. Ett annat fint minne är från mitt sista gymnasiesommarlov 1965. Även här hade min far tillsammans med Torsten Johansson ett finger med i spelet. Helsingborgs Gummifabrik Tretorn sponsrade Torsten Johansson med racketar, bollar och skor. Tretorn hade en dotterfabrik i Hamburg och där ordnade Torsten så att jag fick arbeta under 3 månader sommaren 1965 och även en kort period 1966. När jag inte arbetade på kontoret på Tretorn fanns jag sju dagar i veckan på tennisklubben Klipper Tennis- und Hockey-Club (grundad 1888) några minuters promenad från fabriken. På deras jättelika anläggning spelade jag många timmar om dagen. Fina minnen är en tennisresa till den ännu större klubben Blau-Weiss i Berlin. Jag fick också vara med om att spela en utbytesmatch i Hamburg mot Circolo del Tennis 1898, Florens. Dvs den klubben där den svenske fotbollslegendaren Kurre Hamrin spelade tennis och där han ordnade ett minnesvärt utbyte med SLK1890. Min största bedrift i Hamburg var att vinna Hamburgs stora B-turnering med 128 spelare, där min vinst till och med nämndes i Bild-Zeitung under ”kurz und interessant”

När och hur kom du med i SLK1890?
Det var i början av sommaren 2013. Vi bodde på Lidingö då och dåvarande ekonomibiträde Peter Lyth ringde och frågade om jag var intresserad att bli provspelare. Jag fick några dagars betänketid, men det behövdes egentligen inte utan jag svarade ja ganska omgående. Jag hade ju inte den sedvanliga Bromma-bakgrunden men hade ju spelat många år i SALK och i avläggaren KLAS, som jag till och med hade varit med och startat. Jag kände därför stor samhörighet med SALK och kände många (Johan Flink, Bengt Kulling, Peter Lyth, Jaan Perten, Per Schött, Tenny). Jag umgicks speciellt mycket med Jaan och följde med honom till Finland på flera företagsresor. Jag visste då inte vilken verkligt betydande verksamhet hans företag (Falling Number) var. Vid min disputation januari 1977 fick mina föräldrar bo i Jaans lägenhet i Hägersten. SALK blev en viktig bas för mig. Jag var borta många år utomlands, främst i Köpenhamn och i Saint Louis, USA, men kom alltid tillbaka till SALK.

Dina starka respektive svaga sidor i tennis?
Min starka sida var nog baslinjespelet på både forehand och backhand, kombinerat med någorlunda kondition och rörlighet. Serve, volley och overheadspelat har inte kommit lika naturligt utan jag har fått ägna ganska många träningstimmar för att bemästra dessa slag.

Några meriterande vinster i din tenniskarriär?
På nationell nivå har jag egentligen inte haft några meriterande vinster, utan höll mig som junior på seedningsnivå 5-8. Gick till kvartsfinal i Skol-SM (pojkklassen) 1960, i Junior-SM 1965 och i Skol-SM:s näst äldsta klass 1964 (födda 1947-1949). I den tävlingen hade jag min största chans att komma längre än kvartsfinal eftersom jag förlorade mot blivande finalisten Ulf Wickström med 8-6 i avgörande set, trots ledning 5-2.

Några förluster som inte går att glömma?
Ovan nämnda förlust kunde jag ganska lätt glömma. Något som var svårare att glömma var vad som hände i februari 1963 när jag skulle fylla 16. Då hade tennisförbundet engagerat den amerikanske stjärntränaren Bill Lufler som under åren 1956-1961 varit Svenska Tennisförbundets talangscout och tränare. Nu var Lufler tillbaka i Sverige för några månader och skulle tillsammans med rikstränaren Torsten Johansson åka runt i distrikten. Jag hade vid den tiden en omutligt säker tvåhandsbackhand, men Lufler tyckte att den hade för lite kraft och övertalade mig att byta till en enhandsbackhand. I historiens ljus misstänker jag att det var ett misstag att följa Luflers råd. För några år sedan, som 75-åring, gick jag dock tillbaka till 2-handsbackhanden. Jag kan förstås inte vara helt säker på att den kommer att bli bättre än om jag behållit min enhands backhand.

Skador genom åren?
Jag har lyckligtvis varit förskonad från större skador.

Sir Tommy