Mikael Stig
Intervju med nr 27 Mikael Stig alias Mickel Räv - Stigfinnare

Hur fick du namnet Mickel Räv?
Namnet Mickel Räv - Stigfinnare var något som Mats Hasselquist hittade på. Han ville väl göra en kul koppling till vad jag heter, gissar jag.
Vad fick dig att börja spela tennis?
Jag är nog mer eller mindre uppväxt runt Örjansbergets tre grusbanor i Skeleftehamn utanför Skellefteå. Mamma och pappa spelade och lät mig sova i barnvagnen intill banan. När jag började skrika stoppade de ett Marie-kex i munnen på mig och så blev jag tyst i ytterligare tio minuter. Mamma var faktiskt finsk mästarinna i pingis.
Skelleftehamn var ett typiskt brukssamhälle. Boliden dominerade med stora smältverket. De stod för tennisbanorna och såg till att vi fick både simhall och idrottshall långt före centralorten Skellefteå. Så träningsmöjligheterna var fina. Sparrade mycket med min äldre bror Robert som konkurrerade om segrar i Norrlandstennisen.
När kom du till SALK?
Percy Rosberg åkte ofta ut i landet och tränade juniorer. Han kom också till oss däruppe. Han tipsade förbundet att det fanns en kille uppe i norr som man kanske kunde satsa på. Jag hade vunnit skol-SM och junior SM två gånger. Leif Johansson och jag vann varannan gång. Så jag erbjöds att komma söderut för att utveckla min tennis. Jag erbjöds en plats på Sigtuna där Lennart Bergelin var tränare, men jag kände att jag ville vara inne i Stockholm och träna i SALK. Så 1968 bara16 år gammal flyttade jag själv till Bromma och fick bo hos familjen Gunnar Galin, som varit DC-kapten för bl a Lennart Bergelin och Sven Davidson. Otaliga var hans dråpliga historier som han drog vid fikat när jag kom hem från skolan.
För mig var det självklart att välja SALK. När jag kom till tävlingar i SALK var alltid killarna i receptionen så hjälpsamma och hyggliga. Kalle Blom och Birger Folke hade också ett positivt öga till mig.
Jag fick träna med många härliga profiler. Man såg alltid fram emot att träna med Percy Rosberg som alltid var inspirerande och positiv. Där fanns också Martin Carlstein, Thomas Hallberg, Tenny Svensson och Bragd-Birger.
Att jag fick möjligheten att flytta till Stockholm har betytt mycket för mig. Jag fick skapa ett liv i Bromma runt tennisen, runt jobbet och fick träffa min blivande fru.
När kom du med i SLK 1890?
Som ordförande i SALK fick jag bli provspelare 2012, samma år som jag fyllde 60. En härlig gemenskap av goa gubbar.
Starka resp svaga sidor i tennis
Min serve och forehand har gett mig en hel del poäng under åren, samtidigt som jag kanske inte varit en blixt på banan..
Några meriterade vinster?
Jag mötte Björn Borg många gånger när han var på tillväxt där vi varvade segrar och förluster. Men jag brukar skryta med att jag vann senast mot honom. I Bolltex cup i Uppsala 1971 eller 72 stod jag som vinnare med 6-3 6-3. Enligt mamma Margaretha sa han inte ljud i bilen på vägen hem till Södertälje.
Förluster som inte går att glömma?
Också mot Björn Borg i semifinal i Kungens kanna. Han hade +3/6-delar i handicap, dvs +15 i varannat game. Jag tror vi höll på i 2,5 timma när Björn vann i avgörande set. Jag tyckte att jag blev bortdömd av en linjedomare ”med grön filthatt med fjäder i”… Björn blev intervjuad för första gången i SvT där han förklarade sin finalförlust med att han hade haft en så tuff match mot mig.
Jag gick in en gång i Stockholm Open 1972. Där fick jag möta australiensaren John Alexander. Det blev en luff tre-setare, där han hade två nätrullare vid 5-5 i avgörande set i min serve. Sur förlust. Men jag lär ha sagt att han hade ju åkt såå långt så att jag lät honom vinna. Efterkonstruktion?!
Har du haft några ideella uppdrag i tennisen?
Jag har lagt ned mycket tid i SALK och SvTF. Jag hade en period på 80-talet i SALKs styrelse. Vi fick in Viking Line som sponsor – en rolig tid i för många klubbmedlemmar med otaliga resor till Finland.
I tennisförbundets styrelse fick jag ansvar för sponsorer. Team Beckers kom till på den tiden.
Under en 8-års period var jag också ordförande i SALK under en spännande tid med bl a renoveringen av hallen.
Skador genom åren.
Jag tillhör dem som det alltid tjuter om när man går genom säkerhetskollen på flyget. Ny höft och nytt knä har satt sina spår. Axeln och ryggen har också gjort att det blivit mycket lite tennis de senast 4-5 åren, tyvärr.
Sir Tommy