Olle Palmér

Olle, du är känd som den justaste spelaren att möta och alltid uppträder som en gentleman på och utanför banan, men vad hände mot Birger Andersson?

Haha, det är ju preskriberat nu.
Det var i SM-final 1977 i Västerås mot Birger Andersson och jag har 5-1 i avgörande set samt 40-0 i egen serve får även en fördelsboll där jag bränner en lätt back-handvolly. Han tar gamet 5-2 blir 5-3, 5-4, 5-5, 5-6 och 5-7 och när jag hör domaren förkunna game, set och match Andersson brast det hos mig. Jag skulle skicka iväg mitt racket över staketet mot parkeringen men racket glider ur handen och får en slags bumerangeffekt och far upp mot läktaren träffar en tom stol och studsar upp upp på en herre. Hans fru börjar skrika och skälla på mig, publiken buade och domaren bara gapar med stor mun. Herrn som träffades av mitt racket får åka till sjukhuset och jag blir polisanmäld. Birger Folke som var vår lagledare föreslår att jag ska hålla mig borta ett tag så jag åker utomlands och spelar turneringar i Spanien och Turkiet, jag kommer hem efter två månader och då har man lagt ner ärendet.

När och hur kom du i kontakt med Salk?

Det var 1968 jag och min skolkompis från första klass, Anders Johansson tränade och spelade för Järfälla TK. Vi kom att tillhöra de bättre 55:orna i Sverige och sökte en större klubb, Salk kändes naturligt för oss från förorten efter att vi besökt KLTK och TSK Malmen som var lite för ”stela” för oss.
I Salk spelades även Skol-SM och i mitt första deltagande 1967 står vi och läser lottningen och jag får frågan, vem möter du och jag svarar ett blåbär från Södertälje B Borg. Jag hade aldrig sett det namnet tidigare, jag fick ett game!

1980 blev du årets Salkare och nu har du blivit Hedersmedlem i Salk, hur känns det?

Jo, det är stort, en ära. Bara kända namn ur historien bl a Ingvar Carlsson, Borg, PA Sandulf, Percy Rosberg, Johan Flink mfl och nu är man en av dem.

Och ganska nyligen invald i SLK1890, det måste kännas ännu större, eller?

Under mina 40-45 år med Salk har jag sett gubbarna i SLK1890 på tisdagskvällar och tyckt att de är gamla stofiler som gnäller om bollarna inte är borta från plan 30 sekunder innan de ska in. Och Hasselqvist som inte tålde höga ljud och tillrättavisade ungdomarna om de skrek men nu är man själv en av dom och uppskattar vår sammanhållning, våra sociala aktiviteter och resor. Däremot bjuder vi in juniorer att spela med oss när det fattas spelare någon gång, vi är moderna stofiler.

Hur ser din tenniskarriär ut?

Som sagt, började 1968 i Salk men flyttade till Halmstad 1970 och trodde att jag skulle få träna mycket med Tenny men han flyttade då till Salk. Jag kom tillbaka 1974 och hyrde ett litet krypin på 18 kvm av frisören Bertil Engblom med låg hyra inklusive en klippning. Jag spelade för Salk tillsammans med Tenny och Janne Källqvist och vi vann SM i lag mellan åren 1976-1980, 5 år i rad. Jag spelade heltid under 4-5 år och nådde som bäst nummer 137 i världen, men då var det en annan konkurrens och färre tävlingar. Jag tillbringade därefter sammanlagt 9 år i Tyskland, 4 år var jag tränare i- och spelade för Saarbrücken. Erik Jelen var då ett ungt löfte som kom med i laget och som jag kom att träna under flera år, han gick under 1 år från 112 till 23 på ATP-rankingen. Patrick Kühnen var en annan spelare jag tog mig an. Många fina år och minnen från den tiden.

Några kända skalper på meritlistan?

Jodå, flera bl a Stefan Edberg, Jocke Nyström, Boris Becker m fl, fråga bara inte hur gamla de var!
En rolig historia var när Tyskland spelade DC och på bänken nedanför mig satt Becker, Steeb, Stich, Jelen och Kühnen. Jag hälsade och frågade vad alla de har gemensamt med mig och de tittade på varandra och kunde inte komma på något, ni har alla fått stryk av mig, stort skratt.

Någon annan anekdot ur din tenniskarriär?

Inledningsvis har vi redan nämnt den men 1979 ringde Labbe och undrade om jag ville träna en vecka med Björn, han hade haft en magmuskel som gjort att han gjort ett uppehåll. Två timmar varje dag i en vecka på grus inleddes alltid med 45 minuter inbollning alltid med två rör Pennbollar som Björn hade med sig. Efter i bästa fall 20 minuter låg alla bollar på min sida, alltid, trots att Björn spelade på mina något för långa slag eller i korridoren, han missade inget.
Full koncentration från Björn, inget trams eller onödigt snack, även i sidbytena. Han blödde om fingrarna men sa inget utan bara lindande om fingrarna och fortsatte, måste erkänna att det tog på mina fingrar också. Den sommaren vann jag alla ”badortsturneringar” i Sverige.
Sommaren efter 1980 var det samma sak, en vecka med Björn, blödande fingrar för oss båda, linda om och köra på. Björn stack vidare efter en vecka och var mogen för att varva upp med världseliten och då ska man veta att i Paris 1978 släppte han inte ett set i en Grand Slam turnering. Jo, jag tog ett antal game när vi räknade men då måste man spela ut honom, gå på nät och avgöra men även då hann han upp det mesta. Även den sommaren vann jag alla ”badortsturneringar”, Björn hade givit mig en extra växel.

Av Sir Tommy